Händerna på täcket med Martin Magnusson
Av: Roger Månsson8 januari, 2012
Lördag morgon. Skakar av mig gårdagens match genom att röra mig 6 kilometer i Brunnsskogen. Jag kallar det verkligen inte för löpning, det är att röra sig framåt just nu (vet inte om Cembel Arvidsson eller Patrik Klüft är i bättre form men i maj står vi på den där jävla startlinjen i Göteborg igen). Den härligt blodiga oxfilén som inmundigades på nyårsafton sitter som ett extra skärp runt midjan. Jag är helt ur form. Men det är skönt. För det är gynnsamt att veta att man lever. Och att det är jag själv som ställt till med alltihop. Minst åtta kilo för mycket. Martin Magnusson som en hundrakilosklump är verkligen ingen höjdare. Nu väger jag inte riktigt 100 kilo men den 1 januari var det pinsamt nära. Drivet jag har i mig kan dock förändra i stort sett vad som helst. Där jag själv kan påverka. Och jag tror det är just drivet att kunna påverka som gör/har gjort att Kallinge/Ronneby IF just nu spelar hockey i allettan. När Krifs supportrar svävar iväg lite för mycket brukar jag lite fint påminna om att det var inte så hiskligt längesen resan bar till underbara ishallen i Åseda i nedflyttningskval för att rädda verksamheten kvar i division II (måste vara världens underbaraste islada, fem sorters hembakat att välja mellan). Så, nu fick jag med det också. Skönt. Så ingen glömmer.
Samtidigt så är resan i allettan i januari 2012 ganska skön. Eftersom jag uppskattar idrott med driv och jävlar anamma. Här kommer det spelare till Krif från både höger och vänster, uppifrån och nerifrån och på nåt sätt så funkar det. Klüft säger ofta, ”vi vill vinna”. Och hans assisterande, herr Laronsson sa för inte så länge sen, ”det sitter 23 vinnarskallar där inne”. Och så pekade han på Krifs omklädningsrum. Hujedamej, tänkte jag. Där vågar jag aldrig gå in. Och jag är aldrig där heller. Vill ju inte riskera att få en crosschecking av Jesper Olsson, det är jag ju liksom inte sugen på. Olsson är en skön ingrediens i Krif. Han tog så sent som i fredags en lätt verbal dust i pausen mellan andra och tredje perioden, nere i Olofström. Det var med nån kille som fanns utanför isen och de kastade några sköna ord mellan varandra. Det var inte bara kärlek, eller var det kärlek. Spelare kommer, spelare går. Men omgivningen (läktarfolk och liknande) har till 99 procent ingen förståelse för spelarnas egna val. Förmodligen mår Jesper Olsson bra av att lira i Krif och Steelers är nöjda med skilsmässan. Så vad är problemet? Som vanligt är jag den ende som inte ändrar mig: jag vill inte ha en crosschecking av Jesper Olsson, därför håller jag mig på skönt avstånd från Krifs omklädningsrum. Däremot är jag rätt sugen på att stå i mål på en träning men det får ni inte berätta för någon. Deal?
På tal om matchen i fredags så hade den några sköna ingredienser. Vad hände med OIK i början av andra perioden? Jag hade gett rätt mycket för att höra vad tränare Lusth sa i pausen. Hans ögon såg inte nådiga ut under några sekvenser i den första akten. 0-2 blev 2-2 när Krif fortfarande var kvar i omklädningsrummet mer eller mindre. Fort gick det i alla fall. Fort gick det på slutet av matchen också. När Tobias Holm hängde 3-4 i den högsta nätmaskan bakom Marcus Lundell var tre poäng nära för Krif. Men OIK-backen Rasmus Johansson fastställde ganska snabbt 4-4 vilket var rättvist. Straffläggningen var bland det söligaste jag sett någonsin. Staffarna var helt värdelösa; sega, oplanerade och det var som att fånga såpbubblor för de båda målvakterna. Som hade haft det betydligt svettigare under ordinarie speltid. Martin ”Findus” Pettersson och nämnde Lundell var utmärkta under 65 minuter, och deras benskydd tog hand om det mesta när mesiga puckar träffade deras benskydd under straffläggningen. Tills Stefan Söder klev fram. Han hade lite finess och då fick Lundell ge sig. Tror inte OIK:s sportchef Simon Skoog slog frivolter av glädje i sitt sinne när Söders puck satt i närmaskorna, men det var hyggligt ögongodis i just den straffen. Ett antal straffar från båda lagen försökte lirkas in mellan benen på målvakterna men där var liksom stängt i denna straffläggningen.
I övrigt bjöd Olofströms IK på ett riktigt bra matcharrangemang i fredags. Teknikmässigt är de långt framme och jag gillar att de har så många intervjuer med såväl spelare som tränare. Betyget på den kokta korven som jag käkade är VG, ganska nära högsta betyget. Kommandoran i sagan om Emil hade förmodligen gett högsta betyget och även tagit en grillad men det är en annan historia. Drygt 1600 på läktaren vilket jag tycker är mer än okej. En smula roar det mig att supportrarna kom så bra överens. Delar av OIK:s supportrar drog sig i en av pauserna till Krifs supporterbuss, förmodligen inte för att dricka hallonsaft.
Nog om fredagen, jag gillade matchen rakt av, det var väldigt mycket underhållning och jag hade grym analys med min kompis Markus ”Foppa” Svensson under hemresan. Adda gärna Markus Svensson i Facebook, han vill ha många vänner där. Och han är lite som Ferdinand, tjuren under korkeken ni vet. Är det ingen som sticker honom så är han hur snäll som helst.
Mariestads BoIS är nästa uppgift för Kallinge/Ronneby IF. Det är ett gäng som kommer med full pott inför tredje omgången av allettan. Övermäktigt för Krif? För egen del har jag inte en susning. BoIS har i alla fall inlett starkt och blir en utmaning som heter duga. Är spelarna i Krif fullt koncentrerade på det de ska göra är jag ganska övertygad om att chansen till poäng är god. Kanske till och med mycket god.
Lite intressant att se vad publiksiffran blir mot BoIS. Vågar man tro på 1000 personer? Eller är jag sedvanligt pessimistisk? Hur som helst ska det bli en väldigt intressant hockeymatch. Jag är där, är du?
När jag skriver denna raden är lördag morgon avlägsen och klockan är exakt 23.16. Det är snudd på dags att dra sig tillbaka. Händerna på täcket, typ.
/Martin Magnusson
Dela med dig på Facebook
NAVIGERA
